Jag vet inte som händer med mig, jag förstår ingenting.

Jag vill gå ner i vikt. Bara lite. inte mycket alls, 6-7 kilo. det är inte mentalt freakat.. jag vill bara bli smalare. få bort den där putmagen. inte behöva känna mig äcklig. för jävlar alltså, vad jag känner mig äcklig när jag äter. det börjar krypa i mig och jag får ångest, eller, jag har ofta ångest. ibland nära till panik.

men det är värt det. fast det är så sjukt fel, men samtidigt så sjukt rätt.

för snart ser jag också ut som dom där smala,fina underklädesmodellerna i katalogerna och på nätet. snart behöver jag inte vara äcklad över min kropp eller utseende, snart är jag nöjd. bara jag följer min plan. målvikten är 43 kilo, vad jag väger nu vet jag inte. från 48-50. DET är äckligt. sjukt äckligt. men snart så är dom där äckliga kilona borta, och midjemåttet slimmat. bara jag gör som jag borde. bara jag gör det. det här kommer gå bra. för snart har jag också en fin kropp, snart är allt bra igen, snart slipper jag det här. snart snart snart.

hur det började vet jag inte. jag förstår ingenting, för det här är inte jag. 

men det har blivit det. sjukt.

det började på riktigt igår, men blev rejält idag. för idag körde jag tandborsten i halsen, för första gången. det fungerade inte som jag hoppats, fick absolut inte upp mycket. men jag får bara springa imorgon. simma måste jag på söndag också. shit. jag skulle inte ätit det där, det gick ju bra igår! varför kan jag inte hålla mig från det för? det är i och för sig inte så lätt, inte så jävla lätt, när familjen vill att man ska sitta nere med dom och ha fredagsmys. chips och allt uppdukat. och jag gillar inte ens chips! men jag har knappt ätit något idag, och det var väl hungern som satte in. skit också, och jag klarade inte kräkas upp allt heller. jag måste skärpa mig. JAG SKA BLI SMAL. 

Jag heter Felicia och jag är 13 år, välkommen till helvetet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fan, känslan som sprider sig när mamma ropar att det är mat är inte av denna värld. Känslan när jag får reda på att jag måste äta riktig mat en gång till idag, det är nära panik. Riktigt nära. Men jag gjorde det, jag gick och åt. Men jag satt där, oc...